Det kommer många känslor när man är gravid... ibland glömmer man till och med bort det. Jag kan sitta i soffan o så sprätter det till i magen och jag hinner tänka "vad har jag nu ätit för konstigt?" innan jag inser att det är ju bebisen som rumstrerar rundor därinne.

Jag kläcker ibland ur mig konstiga kommentarer som "gud vad magen har växt". Då svarar mannen mig "att det är väl meningen". Min älskade förnuftiga man :)

Många jag träffar frågar hur jag mår. Jag mår alldeles förträffligt men har även diverse krämpor emellanåt. Igårkväll hade jag superont i ryggen... har ett ställe jag har ont på när jag suttit för länge och ett när jag legat för länge. Kände mig riktigt "klagig" och sa till Dylan "att jag kommer o bli hemsk ju längre tid jag är gravid". Svaret som kom var typ att det var han medveten om och det gällde ju o veta när man skulle lyssna och när man helt enkelt skulle sluta lyssna.

Om 4 månader (förmodligen nästan 5) så har vi en underbar liten bebis hos oss :) och som jag längtar.