Jag är en stolt mamma. Stolt över vår fantastiska son som är en så trygg liten kille. Enda sen vi kom hem från BB har han somnat i min famn, han fann nog att det var en trygg plats. Naturligtvis somnade han oxå i vagnen och  i sin säng uppe hos sin farmor. Men här hemma ville han aldrig somna i sin spjälsäng. Vi försökte en veva för några månader sedan men gav upp eftersom det tog jättelång tid för honom att komma till ro, fastän vi satt bredvid och sjöng och klappade på huvudet.

I samma veva som vi började färdigställa hans rum bestämde vi oss för att när han flyttade skulle han somna i sängen för natten. Ungefär en vecka innan började vi lägga honom i sängen och sitta med honom. I början tramsade han en massa och då gick jag ut ur rummet och fixade lite i närheten. Han var aldrig ledsen utan låg
bara och tjabbade. Jag gick ut och in ur rummet flera ggr och till slut somnade han. Även mannen somnade honom ett par ggr. Sen när han flyttade provade vi med gå ut ur rummet... jag satt t ex utanför och löste Suduko och om han blev ledsen gick jag in.

Nu kan jag lägga honom i hans säng alla ggr han sover på dagen (2 ggr) + till kvällen. Jag och mannen kör varannan kväll och det känns jättebra. Lill-prinsen får sin välling i vår famn inne på sitt rum och sen lägger vi ner honom i sängen. Ibland tjabbar han en stund, ibland sjunger jag lite och ibland somnar han nästan på studs