(Alla exakta klockslag är tagna ur min journal, ca-tiderna är mina egna)

2010-08-19

ca 02.00 - Vaknar av värkar och kan inte somna om. Går upp och sätter mig vid datorn och surfar fram till halv 4 då jag försöker sova en sväng.

08.05 - Vi infinner oss på Obstetriska mottagningen för överburenhetskontroll. Jag får lämna urinprov, väga mig och kopplas till CTG (för att kolla bebisens hjärtljud och mina sammandragningar). Efter en stund kommer läkaren för att prata med oss och för att mäta hur mkt fostervatten som finns kvar, detta görs med ultraljud. Läkaren är samma läkare som hade hand om mig när jagfick missfall i februari -09, han kommer ihåg mig och jag är trygg med honom. Mina sammandragningar påverkar bebisens hjärtljud och det sammantaget med att jag gått 15 dagar över tiden och har äggvita +3 i urinen, så beslutar läkaren att jag ska sättas igång. Jag bara ler och känner mig lättad, snart ska vi få träffa vår bebis.

09.31 - Vi flyttas från obstetriska mottagningen till förlossningen, förlossningsrum 2.

10.15 - Läkaren sätter in en propess (prostaglandin) vid livmodertappen för att stimulera fram värkar. I journalen står det: Skärpt bevakning med tanke på suspekt CTG-kurva, dvs hjärtljuden på bebisen går ner när jag har sammandragningar. Barnmorskan försöker sätta nål i handen på mig... första försöket misslyckas och hon letar upp ett nytt ställe... denna nål gör ont hela dagen o hela natten, fast på natten är det andra grejer som gör ondare.

Vi får telefon inkopplad på rummet, jag ringer till Storasyster och berättar att jag satts igång... där rök det blingopartyt ;) Mannen meddelar sin mamma och ber henne ta hand om katterna. Jag börjar o fråga efter lunch efter ett tag. Barnmorskan berättar att de har frysta rätter att erbjuda och det hela slutar med att mannen åker till Max och hämtar mat till oss båda.

13.20 - det bestäms att vi ska ligga kvar på förlossningen eftersom hjärtljuden varit suspekta och det ska kollas med täta kontroller med CTG. Ett tag var det prat om att vi skulle upp till BB eftersom det inte hände så mkt.

14.00 - skiftbyte. Det uppskattas eftersom jag inte riktigt klickade med den andra barnmorskan.

Under hela eftermiddagen har jag värkar som blir starkare o starkare. Sitter och lägger patiens och andas mig igenom dem, mannen vilar i fåtöljen.

ca 16.00 - nu kan jag inte sitta still längre utan måste gå rundor... vid varje värk stannar jag och hänger över något och andas.

17.02 - Barnmorskan kommer in och konstaterar att det satt igång lite mer "nu går det inte o sitta still mer ser jag". Mannen masserar ryggslutet när jag har värkar, skönt och avslappnande med beröring. Det ska kopplas CTG igen så jag får lägga mig i sängen en vända.

18.13 - Jag får kvällsmat, fryst färdigmat... väljer kyckling. Döm om min förvåning när den är skiiiitgod... säger flera ggr till mannen att "detta var gott". Mannen åker iväg för att köpa mat till sig själv. Nu har jag mer regelbundna värkar och barnmorskan undersöker mig... öppen 2 cm... det tycker jag är superbra... nu händer det äntligen ngt. Bebisen hjärtljud går fortfarande ner lite när jag har värk... men doktorn bedömmer kurvan som ok.

Jag ringer till storasyster som har blingo-party... hon står i duschen men jag pratar med en väninna till henne. Medans vi pratar får jag 2 värkar som jag andas mig igenom. När storasyster kommer ut från duschen berättar jag jättestolt för henne att jag är öppen 2 cm... "bara 2" blir hennes svar. Kontrar med att jag tycker att det är jättebra.

19.12 - Undersköterskan kommer in o frågar om jag inte ska prova o duscha för att lindra smärtan. Kan jag väl prova tänker jag... sätter mig på stolen i duschen och tycker bara att det är meckigt... jag vill ju röra på mig. Ger upp efter typ 5 minuter... ingenting för mig.

ca 20.00 - barnmorskan kommer in och jag gråter för jag har så ont. Hon frågar om jag vill ha lustgas... tack gärna säger jag... men sen ser vi inte henne förrän typ halv 10 och då kan hon inte ordna det för det är snart skiftbyte.

21.45 - skiftbyte, nu blir det ordning på torpet. Blir undersökt och jag är öppen 3 cm och den nya barnmorskan töjer lite *ajajaj*. Jag får lustgas och hon sätter en akupunkturnål mitt på huvudet i avslappnande syfte.

22.25 - Det knäpper till i nedre delen av magen och efter en liten stund känns det som om vattnet går. Jag säger förvånat till mannen "Jag tror vattnet gick" sen ringer jag på klockan och undersköterskan konstaterar att så är fallet.

23.04 - Lustgasen ökas

Här nånstans sätter de en skalpelektrod på bebisens huvud för att ha bättre koll på hjärtljuden.


2010-08-20

00.19 - Är öppen 5 cm och jag får frågan om jag vill ha EDA (ryggbedövning) ja tack säger jag

Här är jag ganska förvirrad om tid och rum. Jag får byta ställning från ryggläge till sidoläge och tillbaka igen ett par ggr. Hela jag skakar när jag har värk, mannen är ett stort stöd och även undersköterska och barnmorska. Värkarna är nu väldigt långa och jag kan inte andas lustgas tills de klingar av för då mår jag väldigt dåligt... så det är bara o gilla läget och andas igenom dem. Barnmorskan undersöker mig för att se så att det inte är försent för EDA.

00.45 - får Ringer-Acetat ???? nån som vet vad det är bra för? Tror även att det är här som nålen i handen börjar gå baklänges dvs, blod kommer upp i droppet. Inte så konstigt att nålen gjort ont kanske. Barnmorskan sätter en ny nål bredvid den andra.
 
01.16 - Jag får EDA... tror han försöker 3 ggr innan det lyckas. Jag kan säga att det är inte lätt att ligga stilla mitt i en värk och vi hann med ett par medans han höll på.

Jag har hört av andra att ryggbedövningen ska kännas som en befrielse... så upplever inte jag det. Jag har fortfarande skitont. Men jag vet inte hur ont jag hade haft utan.

De vill att jag ska kissa... kommer inte ihåg om det är innan eller efter EDA:n. De tar iaf in en stol till mig som jag kan sitta på bredvid sängen... men det går minsann inte o kissa, det är bara väldigt obekvämt att sitta på den... speciellt när värkarna kommer och jag inser att jag skulle lyssnat på Storasyster och bett dem sätta en kateter direkt.

01.30 - Nu är jag 10 cm öppen... gick minsann fort där på slutet.

Jag får byta ställning hela tiden känns det som... allt för att bebisen ska komma längre ner. Mannen peppar mig hela tiden och berättar hur duktig jag är.

03.11 - Jag får värkstimulerande dropp

Skriker i lustgasmasken samtidigt som jag andas ut. Men märker snabbt att det inte hjälper att skrika. Mannen blir tillsagd att ge mig saft mellan värkarna.

03.50 - krystvärkarna börjar.

03.53 - bebisens hjärtljud går ner väldigt mycket under värk. Mannen noterar detta med berättar inget för mig. Läkaren tillkallas.

03.57 - läkaren kommer in på salen och stannar tills bebisen har kommit ut

Jag krystar i vad som känns som en evighet... på varje värk krystar jag 3 gånger. Min lustgas har bytts ut mot rent syre, men jag tror fortfarande att jag andas lustgas. Samtidigt som jag krystar så vill jag bara skrika rakt ut eftersom det gör så förbenat ont... men det blir inte så bra krystningar av det, så det är bara o gilla läget o hålla tyst. Håller mannens hand varje gång en värk kommer... han är ett fantastiskt stöd och berättar för mig hur duktig jag är. Ett tag vet jag att säger att jag inte orkar mer... men han peppar mig och visst orkar jag.

04.20 - Här hör jag hur saxen klipper i något... men jag känner inget.

04.24 - Från journalen: En pojke föds i framstupa kronbjudning med hjälp av yttre press... dvs läkaren hängde över min mage och tryckte som attans under de 3 sista krystvärkarna, vilket gjorde groteskt ont.

Världens finaste lilla pojke läggs på mitt bröst. Så härligt att få ha honom nära. De torkar av honom medans han ligger där. Stolta pappan tar en bild och klipper sedan navelsträngen.

Han viras in i en handduk och läggs vid mitt bröst, sedan lämnas den nya lilla familjen ensamma. Jag är hungrig och äter lite kexchoklad.

07.00 - Min barnmorska och undersköterska kommer in och säger hej då innan de slutar. De var helt fantastiska och verkligen ett stort stöd under förlossningen. Nu kommer även den nya personalen in och säger hej... sen försvinner de snabbt igen då det är mycket att göra på förlossningen denna morgon.

Vi ringer runt och berättar att vi fått en liten pojke :)

ca 08.00 - vår lilla bebis blir vägd och mätt och får blöja och kläder på sig.

ca 09.00 - vi får äntligen in brickan med mackor och saft.

De säger till mig att jag ska gå in och duscha efter att jag ätit och att jag måste kissa. Om jag vill ha hjälp ska jag ringa. Men jag tycker inte att jag behöver hjälp, dum som jag är. Reser mig från sängen och det känns som att jag har en fotboll mellan benen. Går några steg mot toaletten och känner hur kallsvetten rinner och jag mår illa. Mannen sitter med lill-prinsen i famnen och jag säger: Ring på klockan, jag svimmar. Lyckas ta mig in på toaletten och sätter mig *ajaj* på kanten av toaletten och hänger över handikappsstödet, lyckas även trycka på larmknappen. Rätt vad det är står det 4 personer inne på toaletten och säger till mig att sätta huvudet mellan benen. Svetten rinner längs hela kroppen och jag svimmar av. De rullar bort sängen till toaletten och säger att jag ska lägga mig. Nej, säger jag, jag går ingenstans. Min skjorta är helt dyngsur av svett, så de klär av mig och efter en stund kan jag med hjälp lägga mig i sängen. Där ligger jag raklång hur länge som helst, är helt snurrig även om jag ligger ner. Dricker saft och knaprar dextrosol. Mannen har lill-prinsen och vi diskuterar namn :) Mannen ger ett förslag som jag gett för flera månader sen, men som mannen ratade.

ca 13.00 - Mannen åker iväg för att hämta lunch till oss, det blir kebabtallrik, ruskigt gott. Lill-prinsen sover gott :)

14.00 - Skiftbyte. Samma barnmorska som föregående eftermiddag. Jag får hjälp att ta mig in i duschen, de tycker att jag ska sitta ner, men det är störtomöjligt, det blir en stående snabbdusch utan kissning. Visar sig att jag har en hel del koagulerat blod som plötsligt brister och trillar ner... blod överallt... sen kan jag minsann kissa och sen blir det ännu lite duschning.

15.28 - Vi kommer äntligen iväg till BB, jag åker rullstol upp med lill-prinsen i famnen. Vi får eget rum och mannen stannar kvar. Han sköter allting vad gäller lill-prinsen eftersom jag fortfarande är väldigt snurrig och inte kan ta mig upp ur sängen utan hjälp.


2010-08-21

De kollar äntligen mitt hb och det visar sig att det ligger på 82, inte så konstigt att jag inte mått så bra. De frågar om jag vill ha blod och jag tackar ja till det. Åker rullstol ut till frukostmatsalen, träffar 2 pappor från vår föräldragrupp :)