Igår när jag satt vid lill-prinsens säng så slog det plötsligt mig "Herregud, min bebis håller på att bli stor". När han låg där raklång i spjälsängen så var det inte mkt kvar att ge på ovanför huvudet och vid fötterna. Vi får nog börja fundera på vad han ska ha för säng.

Ska man satsa på en stor säng direkt, som mamma eller pappa oxå kan få plats i? Eller ska man tänka att det ska vara ngt skydd på sidan så att han inte kan trilla ur? Just det här med att trilla ur är jag nog mest orolig för eftersom han är så himla rörlig när han sover. Man hittar ju ofta honom kloss med spjälorna eller på fel håll.

Ni som har större barn eller barn i samma ålder, hur tänker ni? Lill-prinsen var 86cm på 1½ års komtrollen, så det känns inte som att han får plats i spjälsängen så länge till. Ett alternativ är att sätta fast en lägre sida på spjälsängen, då blir det kanske en liten invänjningsperiod??? Många funderingar som snurrar i en mammas huvud när hon inser att hon inte har nån liten bebis mer som behöver en spjälsäng.

Svärfars tillstånd går upp & ner hela tiden. I lördags blev han drastiskt sämre och mannen åkte upp med svärmor i söndagsmorse och sen hem igen i måndagskväll. Igår lämnade vi lill-prinsen hos Storasyster och tog tåget upp och dagen idag har spenderats på sjukhuset.

Vi får kontinuerliga rapporter via sms och mms (både video och foto) på hur lill-prinsen har det. Det gör lite ont i mitt mammahjärta att lämna honom i flera dagar, men han har det bra där han är och är väldigt trygg med min systers familj. Vi behöver vara häruppe och stötta och finnas till hands.

Imorgon kommer mannens syskon upp och vi åker förmodligen hem på fredag, om nu läget fortsätter att vara stabilt. Just nu tar vi en dag i taget.

Inte ens ett litet, litet uns av inspiration har jag i min kropp idag. Jag går på sparlåga och när inte ens Arga snickaren ger mig lite jävlar anamma, då är det illa. Jag har en massa saker i huvudet och på papper som jag vill göra... men jag kan inte förmå mig att börja med det. Idag är en riktigt kass dag och jag hoppas innerligt att jag slipper denna känslan igen.

Nu ska jag samla ihop mig själv och städa i köket och börja laga middag medans mina underbara pojkar är på en liten utflykt med vår digitalbox.

Min rygg har sagt upp sig... med ingen varsel överhuvudtaget. Normalt brukar man väl ha en 3 månaders uppsägning... men inte när det gäller ryggar... uppenbarligen...

I fredagsförmiddag kände jag av en lätt smärta i ryggslutet, den kändes lite mer när jag gick in och ut ur bilen efter jobbet. När jag vilat en stund på soffan på eftermiddagen, och jag skulle gå och hämta lill-prinsen som vaknat efter vilan, så insåg jag att detta nog inte var vanligt ryggont.

Jag ringde in förstärkning och svägerskan + svärmor kom till undsättning och tog hand om lill-prinsen, då jag inte kunde böja mig eller lyfta och bära. Igår hjälpte min mamma till hela dagen, så mannen kunde hjälpa sin pappa i skogen. Idag känns det värre än innan, det är även jobbigt att sitta och jag blir riktigt trött i ryggen när jag varit uppe en stund. Imorgon blir det samtal till vårdcentralen... frågan är om det är vanligt ryggskott eller något annat.

Den privata bloggen är uppdaterad.

Jag ignorerar dunderhuvudvärken och packar in oss i bilen och möter upp Anouk i stan :) Natten har varit under all kritik... en 10 månaderspresent månne?

Jag har PMS så det sprutar ur öronen på mig. Jag är sur, tvär, väldigt lättirriterad och har nära till tårarna. Hela vägen hem från affären satt jag i bilen och irriterade mig och tänkte ut ett långt blogginlägg som jag skulle skriva. Men nu inser jag att det inte är jag, jag är inte sur, arg och irriterad i vanliga fall... med undantag för folk (kan man ens kalla dem det) som inte bältar sina barn ordentligt i bilen och de som kör toknära med bilen när de visst har lite bråttom. När folk ligger i röven på mig och sen gör idiotiska omkörningar på små vägar så hoppas jag faktiskt att de ska åka fast i en poliskontroll. Då hade jag kört upp bredvid rullat ner rutan och sagt "här gick det minsann lite för fort".

Men men, iallafall, där blev det lite gnäll ändå. Denna veckan har jag och lill-prinsen gått varandra lite på nerverna... det är inte hälsosamt att inte ha saker inplanerade och träffa andra människor... det tar vi lärdom av. Vi firar att det är fredag ikväll med att mannen tar med sig Gyrossallad hem *mums*. Imorgon får jag lite egentid när jag ska till Anouk på Barnvänligt-party. Något som jag oxå ser framemot är ett besök hos min LoMo nästa vecka. Då ska jag mysa bebis och tragga, tragga, tragga :)

Här hemma har jag drabbats av nån släng av maginfluensa/matförgiftning. Började må dåligt igårkväll och fick ringa in mannen från verkstan... vågade inte resa mig ur soffan. Men när jag väl gjorde det var det bara att springa in på toaletten. Kräkte sista gången vid 11 igårkväll... men mår fortfarande skit. Drack minimalt med vatten och åt en pytte brödbit nu imorse... vi tar det sakta med säkert. Lill-prinsen är snäll som vanligt och leker fint på golvet. Mannen rings hem från jobbet om det blir sämre igen eller om lill-prinen blir dålig (ve och fasa)

Nu får det vara nog, jag har blivit en riktig soffpotatis. Såhär kan jag inte fortsätta, nu är det dax att göra om, göra rätt. Madde inspirerade mig med ett inlägg igår och nu har jag banne mig bestämt mig. Förra veckan var en undantagsvecka i min "inget-godis/kakor/glass-utom-på-lördagar"-vardag. Jag skyllde på semester, men min mage gillade inte mig så mycket. I måndags sa jag ifrån till mig själv och valde att inte äta en massa krafs.

Så nu är det jag som börjar o röra på mig... kan Madde som har 7 barn kan väl jag som bara har 1. Så min tanke är att börja smått... plankan varje dag och 30 minuters (minst) rask promenad med lill-prinsen i vagnen. En annan tanke jag har är att börja springa... jag behöver verkligen få igång flåset. Men springa vill jag göra själv, inte med barnvagn, så det får bli på kvällstid när mannen är hemma.

Jag tror minsann att jag ska göra en liten inspirationstavla :) Nån som vill hänga på?

Tänk vad ett par jeans kan göra. Jag har hittat tillbaka till mitt gamla jag känns det som. Det jaget jag var innan graviditeten. Det är helt fantastiskt hur ett par jeans kan göra att man hittar tillbaka till sin "gamla" klädstil. När jag låg vaken igårnatt och finkulerade på lite av varje, så slog det mig plötsligt. Herregud, tänk vad man kan glömma bort sig själv.

Jag har ju samma kropp, fast den är olik sig. Runt om i bloggvärlden läser jag om nyblivna mammor som har sådana krav och förväntningar på sig själva och på sin kropp. Det är ju inte så konstigt att kroppen ser annorlunda ut efter att ha tänjts ut i 9 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att jag också har krav och förväntningar, men jag börjar komma tillrätta i min nya kropp.

Så, fantastiska, underbara, starka och snygga nyblivna mammor, tänk på vilken prestation du och din kropp har åstadkommit. Du har fått världens finaste lilla knyte och tänk på hur fantastiska vi är som klarar detta :)

Följetongen om mina förbenade sköldkörtelvärden fortsätter... snart blir det nog en hel j-vla mastodontfilm av det. Ringde vårdcentralen eftersom ingen hört av sig sen jag tog om proverna för 2 veckor sedan. Fick ett nr till labb, ska ringa dit mellan 4-5. Hon jag pratade med sa att de brukar inte höra av sig om det inte är ngt, men när jag replikerade med att de inte hört av sig förra gången heller utan jag hade fått ringa upp efter 3 veckor så undrade hon om det var _ _ _ _ _ jag gick till. Då verkar inte denna läkaren vara där, hon jag pratade med verkade inte direkt förvånad. Men vi får se vad proverna visar, sen får jag ringa vårdcentralen igen imorgon, kräva att få prata med en annan läkare och få ut ett nytt recept om nu värdena är fortsatt höga. När jag hämtat ut receptet ska jag byta vårdcentral omgående.


Uppdatering: Försökte ringa labb mellan 16.00-16.20, men telefonen var inte på. Så då ringde jag växeln igen och efter att ha stått i kö x antal minuter gick hon i växeln och satte på labbtelefonen och bad mig ringa numret igen. Så det gjorde jag men inget svar. Så då började jag med telefonterror... när det gick till telesvar la jag på och ringde upp igen. Efter en stund svarade nån och då var inte mina prover signerade av en läkare och då fick hon inte lämna ut dem. Men hon skulle gå till en läkare och be denna ringa upp mig. Jag frågade om läkaren skulle ringa nu och det hoppades hon, men än har ingen ringt. Behöver jag säga att detta börjar bli lite komiskt? Just nu vill jag bara sätta mig ner och störtböls och äta en stor påse med godis, men vänta... det kan jag inte, för då kommer jag att må APA för att jag har fått vänta på att stabilisera mina värden i 5 f-cking j-vla veckor nu. GAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!

Hade gärna berättat för er om min underbara helg i Stockholm, men jag har legat däckad i maginfluensa sedan i onsdags, så jag får berätta en annan dag.

Började känna mig konstig i magen redan igårkväll... hade magknip under natten... o kunde inte sova så länge. Försökte få i mig lite vatten på morgonkvisten... men de få klunkarna kom upp igen. Har spenderat dagen på soffan... läst, tittat på tv, surfat o sovit. Försökte få i mig ett knäckebröd i eftermiddags men det resulterade i svimningskänslor och ett besök hos toaletten. Älsklingen har handlat nyponsoppa, cola o rostebröd till mig. Har lyckats o få i mig 2 koppar nyponsoppa, 1 rostebröd o några klunkar avslagen cola under de senaste 5 timmarna.... o allt har fått stanna.... än så länge.

Nu är det dax o sluta larva sig o komma igång. Det är dax att ta tag i livet... kan inte gå här o fesa rundor längre.

Tänk att det ska ta sån tid o komma till insikt... men nu jäklar ska det bli andra bullar.

Jag blir ibland så förundrad över hur vi männsikor kan göra saker mot oss själva som vi vet inte är bra... men vi gör det ändå. Själv har jag i dagarna satt ner foten och tagit ett rejält snack med mig själv... nu får det vara bra. Så nu är det slut på 2 grejer som upptagit mitt liv ett tag nu. Inga stora förändringar, men något som var tvunget för att jag ska må bra. Jag ska inte ljuga om att jag inte har abstinens... men inget jag inte kan hantera.

Nu är det påskledigt

Nu är det slipdamm i näsan

Nu är det pizza beställt

Nu ligger Prinsen och försöker sova i oväsendet (det går sådär)

Nu måste jag snart gå upp till grannen och be dem flytta bilen som står framför min garageuppfart

Idag gick brandlarmet på jobbet... det var bara att gå ut med barnen genom närmaste dörr. Sen kom brandbilen och där råder det lite delade meningar... låter den bi-do bi-do eller wii-oh wii-oh... iaf två läten som vi fick höra från barnen senare på dagen. Vi stod på vår uppsamlingsplats utan skor och jackor tills vi fick grönt ljus att gå in igen (ca 15min)... det var ingen fara på färde... endast kokerskor som glömt sätta på fläktar. Skönt att det inte var ngt allvarligt men nyttigt med ännu en "övning". Lite perplex blev man allt när brandlarmet ljöd "men vi ska ju inte ha övning idag" gick genom huvudet och sen var det bara att samla ihop barnen och gå ut genom närmaste dörr.

Idag har jag ingen bra dag... vill bara lägga mig under täcket. En del som ska fixas, men jag pallar inte idag :(


Update: Det är tur jag har en älskling som fixar när jag inte orkar. Dessutom har han nu kört Prinsen till Svärföräldrarna, jag hade helt glömt att vi måste lämna honom nånstans när vi ska åka till Hufvudstaden i helgen. Vilken hemsk matte jag är :(

Igår fick jag reklamera min blender som jag fick av Dylan i födelsedagspresent. Efter att jag använt den max 5 ggr så var det en spricka i glaset i kannan. Så det fick bli pengarna tillbaka eftersom de inte hade den hemma :( Letade på OnOff och Maxi efter den... på OnOff fanns den inte o på Maxi kostade den 100kr mer. Idag körde jag till grannstaden för att kolla... den fanns varken på SIBA, Elgiganten eller OnOff... skit med. Funderar på att köpa den på nätet... men hur smidigt är det då om det händer nåt med den... Aaaaaahhhhhh, jag får väl masa mig ner o handla den för en 100-lapp mer på Maxi... *piss*