Sonen har kommit in i värsta fråge-åldern. Han frågar verkligen om allt och jag funderar starkt på om det var en så bra idé att ha honom hemma 6 veckor från förskolan ;).

Såhär kan det låta när vi är i tvättstugan:
Sonen: mamma vad gör du?
Mamma: jag hänger upp den rena tvätten?
S: varför då?
M: för att den är blöt
S: varför är den blöt?
M: för att jag har tvättat den
S: varför har du tvättat den?
M: för att den var smutsig

Och så fortsätter det tills jag blir helt skogstokig och vägrar svara på fler frågor.

Det ÄR härligt att han vill veta allt och jag tycker att det är roligt att förklara saker för honom, men ibland blir det bara för mycket.