Kom på idag att jag helt glömt att skriva ner min förlossningsberättelse.

 

Vår bebis var beräknad att komma den 28/1, men jag trodde att jag skulle bli igångsatt på dag 15 över tiden som med storebror.

 

På natten till tisdagen hade jag lite värkar till och från, men när jag gick upp på morgonen så avstannade de och mannen körde till jobbet. Under dagen kom värkarna lite då och då och jag fullföljde mina planer att ta med lill-prinsen till frisören. Vid 16-17 kom värkarna tillbaka och var relativt regelbundna, men gjorde inte så jätteont.

 

01.11 - jag vaknade av en värk som gjorde ONT och sen kunde jag inte somna om. Efter en stund gick jag upp och la mig på soffan och klockade värkar.

 

02.40 - ringde in till förlossningen och rådfrågade, hade då haft regelbundna värkar i 1½ timme med 5-10min mellanrum. De tyckte att jag skulle avvakta lite, men att jag var välkommen in när jag inte klarade av att hantera värkarna själv längre.

 

Jag återvände till soffan och lyckades väl slumra lite mellan värkarna, kollade lite på tv och som den fixare jag är så vek jag lite tvätt så att lill-prinsen hade kläder att ha på sig när vi inte var hemma.

 

06.00 - väckte mannen och meddelade att det var dags att åka in. Han ringde svärföräldrarna och hoppade in i duschen medans jag ringde förlossningen igen och packade ner lite grejer till lill-prinsen. Vi var såååå välkomna att komma in till förlossningen. På vägen in till CSK hann jag tänka många tankar tänk om jag inte öppnat mig nåt, tänk om de skickar hem oss igen.

 

07.34 - väl inne på förlossningen blev vi hänvisade till rum 9 (med tv) och uppkopplade med ctg. Kändes inte som att jag fick en enda värk medans jag låg där.

 

08.00 - blev undersökt av barnmorskan och var då öppen 4 cm. "Du har jobbat på bra hemma, det blir nog bebis innan lunch" sa hon och log. Vi pratade smärtlindring och jag sa att jag ville börja med lustgas och så fick vi se hur vi gjorde sen. Jag fick in en gåstol som jag vandrade runt med mellan värkarna, vi kollade på nyhetsmorgon och käkade choklad :). Väskan var ju packad för måååånga timmar på förlossningen.

 

 

10.00 - undersköterskan kom in och satte igång lustgasen, då blev inte mina turer runt i rummet så långa... behövde ju hålla mig nära sängen. Värkarna började göra mer ont och höll i sig längre.

 

11.00 - barnmorskan kom in och undersökte mig och nu var jag öppen 7 cm. Vi pratade om när vi trodde att bebis skulle komma ut och jag gissade på 14.18. Jag fick även in en värmedyna som mannen kunde hålla på min rygg när värkarna kom.

 

11.30 - värkarna började bli mer intensiva...skrek lite i masken minsann

 

11.40 - det kändes som att vattnet gick och vi larmade på personal. Värkarna gjorde fruktansvärt ont och när de kom in i rummet var det bara upp i sängen. Minns att jag bad barnmorskan att berätta vad jag skulle göra, hade lite panik över smärtan. Både barnmorskan och undersköterskan var helt underbara och pratade mig igenom krystvärkarna.

 

12.03 - världens finaste lilla flicka såg dagens ljus. Hon kom ut som stålmannen, med vänster arm uppsträckt :)

 

När hon väl var ute sa jag till mannen: Det här gör vi aldrig om

 

Jag hann aldrig få nån annan smärtlindring än lustgas, men om jag jämför med min första förlossning (där jag fick ryggmärgsbedövning) så gjorde inte den här mer ont. Detta stödjer min teori om att EDA:n inte funkade på mig.

 Klockar värkar - sista magbilden hemma - lillan - storebror hälsar på

 

Jag är väldigt tacksam för mina 2 fina barn <3